Hej! Nu har jag varit så himla negativ ett tag, så jag känner att lite positivitet och kärlek inte skulle sitta helt fel.

Jag är så glad för personer i min omgivning som bryr sig och sprider glädje till mig och alla andra. Och såklart även dem som hjälper mig att få min vardag att rulla som den ska. Jag älskar mina djur och flickvän. Och jag älskar att lönen nästa månad kommer bli så jädrans mycket bättre än septemberlönen. Det blir bättre! Och jag tror jag hittat yrket jag vill utbilda mig inom. Det känns bra! Lite matt i lacken är man allt, men vad gör det då. ??

Tacksam och glad!

Jag kan verkligen inte acceptera det här som pågår just nu. Jag är inte längre en stolt svensk! Tyvärr har Sverige blivit ett land av rasister ( i stora drag). Det är så hemskt, och jag fattar verkligen inte hur vissa tänker. Vad jag funderar över är om dem är sjuka i huvudet. Om dem hade suttit i samma sits som invandrare gör nu, hade dem definitivt inte velat ha sitt enda tak över huvudet uppeldat eller sin familjemedlem nedslagen i hopp om att få hjälp. Men samtidigt så vet inte Jag riktigt vad jag ska göra... Jag vill hjälpa, men vad har jag att hjälpa dem med?

Kan inte heller acceptera föräldrar som lever sina egna drömmar genom sina barn. Det är så förbannat själviskt! Jag har lite erfarenhet av det själv, då en familjemedlem till mig berättade att jag inte fick sluta rida, även om jag vid det tillfället verkligen behövde en paus. Jag mådde väldigt psykiskt dåligt under den tiden, och orkade inte med ett "vanligt" liv då. Så jag ville dra ner på alla måsten ett tag och därför började jag med hästarna. Dem var liksom inte prio just då. NU däremot så är jag otroligt glad att jag har dem. Men nu bestämmer jag själv hur jag vill ha det. Det tog bara 18 år. Jag är fortfarande ledsen och arg över detta, men ju starkare jag blir ju mindre betyder detta.
En sak till jag tänkt på angående föräldrar är sådana föräldrar som lämnar bort sina barn för att arbeta. Ja självklart måste man jobba och tjäna pengar, men att ha ett eller flera barn som man lämnar bort till barnvakt flera gånger i veckan, utöver dagistiden varje dag, är också väldigt själviskt. Utifrån ser det ut som om du älskar ditt jobb mer än ditt barn. Jag är helt säker på att det går att hitta andra jobb med bättre tider. Kanske lite mindre i lön, men tiden med era barn kommer ni ALDRIG få tillbaka. Personligen har jag haft väldigt lite tid med mina föräldrar. Jag minns liksom inte mycket från mina päron under den tiden jag bodde hemma. Vilket jag hade önskat. Jag hade även önskat en bättre kontakt med mina föräldrar än vad jag har. Jag är otroligt tacksam över att de arbetat superhårt för att ge mig en bra start på livet. Men i och med det så saknar jag lite "mamma, pappa - dotter" gemenskap. Ge tid till era barn, de kommer tacka er en dag. Och glöm inte att ju äldre barnen blir, ju mindre tid kan du ge dem. Ösa kärlek!!!

Kan inte heller acceptera vissa djurägare. Vad har man en hund till, en häst till eller kor till? Personligen har jag min hund och hästar för att jag tycker det är KUL. Och jag har tid, energi och kunskap till att äga djur. Att ge hunden/hästen bra mat och god träning är ROLIGT och inte bara "jobbigt" "tråkigt" "ett måste". Många förstår inte detta. Djur kräver otroligt mycket tid av sin ägare. Och pengar.

Hej igen,
Dagarna rullar på med både dalar och toppar. Mitt vanliga humör alltså ? Anmäld till vikariepoolen nu och har redan jobbar en dag och har 3 st dagar till inplanerade i veckan som kommer. Lärare, stödlärare, fritidsfröken och dagispersonal är lite av det man kan få göra. Har även fått ett fast jobb! Jag jobbar fast varannan helg på hunddagis och agerar djurskötare. Väldigt trevligt jobb måste jag säga... Djur är helt klart bättre än människor! Förlåt om det är tjatigt, hehe. Så nu har jag alltså 3 jobb - vikariepoolen, Hunddagis och Eden. Hatar egentligen denna typen av tider när man jobbar, alltså att man måste hoppa in överallt hela tiden. Jag behöver verkligen stabilitet i vardagen för att må bra. Det får jag inte riktigt nu. Inte ännu. Men jag jobbar mig dit!! Hunddagiset är en bit på vägen, även om det bara är varannan helg.

Jaja, såhär är väl livet ibland antar jag. Jag mår bättre än vad jag gjort, men är inte där jag vill vara. Än.

Idag har jag en enastående känsla att ge upp. Orkar inte. Vill inte. Det enda jag kan tänka på är att försöka överleva dagen. Tack för mig.

Vad är det för fel på människor?? Satt just och kollade Twitter när jag ser hur en person har printscreenat kommentarer från annan person på facebook, där denne beskriver hur svenskarna borde få nog. Få nog av flyktingarna. "Dem är värda att eldas upp" "De bara kommer hit och ber om våra pengar" "åk tillbaka till helvetet där ni hör hemma"

Detta gör mig arg. I Sverige har vi FLYKTINGAR och så rumänier. Rumänierna är dem som sitter utanför bland annat Ica. De vill samla pengar till sin fattiga familj i hemlandet eller till en operation eller liknande. De får inga pengar i hemlandet, så de kommer hit. Här ger ju folk dem pengar. Vilket jag tycker är bra! Klart de ska kunna operera sig eller kunna köpa mat till sig själva och sin familj. Men de har oftast en familj vid liv. FLYKTINGARNA däremot, dom flyr från våld och extrem fattigdom. Jag tror liksom inte att de vill fly sitt eget land frivilligt, utan dem är verkligen tvungna för att inte bli dödade. De utsätter sig själva och sin egen familj för extrema faror när de flyr sitt eget land. Säger inte det sjukt mycket??? Att kanske drunkna i massiva vågor är värt det. 3 av 4 i en familj kanske drunknar... Men man kan ju KANSKE komma fram till ett bättre liv i ett "bra" land.

Och så kommer de hit till Sverige. Deras temporära boenden bränns ned. De blir misshandlade både psykiskt och fysiskt av oss som bor här. Och vi som egentligen KAN ta emot dem med öppna armar!! Varför gör vi inte det? Tak över huvudet och mat för dagen (tror jag) skulle kunna ge dem otroligt mycket glädje! Hade jag varit en av dem, så hade jag velat bli bemött på det sättet. Om någon erbjudit ett husrum hade varit guld värt!! Tänk att få sova i en säng efter veckors livsfarligt resande??

Detta är min åsikt. Ni kan tycka vad ni vill såklart... Detta är bara ett väldigt stort irritationsmoment för mig. Förstår inte människor bättre? Själv fick jag lära mig i förskolan detta - "Man behandlar andra som man själv vill bli behandlad"

Har för mig att det ingår i läroplanen.

Kan ibland irritera mig som tusan på vissa saker. Till exempel pengar. Man är så sjukt beroende av pengar!!! Vilket är hemskt egentligen. Utan pengar kan jag inte få värme och vatten till mitt hus, eller ens mat för dagen.
Jag skulle aldrig kunna leva utan pengar, för personligen är jag väldigt beroende av det. Många personer klarar sig på att ha tak över huvudet och någon som ger omtanke och kärlek. Jag skulle inte kunna klara mig utan kärlek och omtanke heller för den delen. Men det är liksom enklare att få tag på, än pengar. För de flesta i alla fall. För mig. HUR kan det vara så enkelt att bli så beroende? Jag hatar pengar!! Men jag älskar att ha gott om dem på kontot också....

Efter att ha skaffat vovve så är det lite skralt i kassan för tillfället. Men samtidigt så mår JAG väldigt bra av att ha djur i min närhet. #djurärbättreänmänniskor står jag fast vid.

Har sån himla ångest över det gymnasievalet jag gjorde för snart fyra år sedan. "Välj sam, det är en bred linje!" No shit. Lite för bred, för när du tagit studenten så har du verkligen inget annat val än att plugga vidare. Och om motivationen till skolan är på noll och kanske ännu mindre så har du liksom ingenstans att ta vägen. Ungefär. Världen blir lite FÖR stor då. Arbetslöshet är kul osv.

Idag har Kerub åkt till en ev. Ny ägare. Om två veckor blir det besiktning och Jennika, som hon heter, ville ha honom hemma hos sig dessa två veckor. Det säger inte jag emot! Och önskar dem ett stort lycka till och hoppas de kommer ha superkul ihop!