Direktlänk till inlägg 18 februari 2016
Det här med att man gick från arbetslös med något ströjobb hit och dit, till att jobbar 12 dagar o vara ledig två. Jobba 12, ledig 2 osv. Det är fanimej svinjobbigt och påftestande fram tills det att lönen kommer.
Jag har haft tur faktiskt, som fick det här jobbet. Även hunddagiset. Men det var en himla omställning för mig...
Nu uppskattar man att sitta på soffan och glo. Eller att träffa vänner på en snabb fika. Mer orkar jag liksom inte. Men dem stunderna är faktisk de som gör att jag klarar att jobba såhär. Så tack??
Ska man skratta eller gråta över livet? Gråta, för att varenda jävel i den här världen är sjuka i huvudet? Eller skratta, för att man faktiskt kan hitta ljusglimtar då och då? Har tänkt mycket på vad min och din mening är.. Vad ska du bli? Vad ska ja...
Att vara tjej suger verkligen. För mig i alla fall. Igår mådde jag dåligt på jobbet. Illamående och kallsvettig for jag hem med eventuell kräksjuka i tankarna. Inte kunde jag äta och knappt röra mig. Hela kroppen värkte. Tillslut kräks jag inälvorna ...
"Livet" tar ut sin rätt på kropp och sinne. Psyket härjar och kroppen säger ifrån. Att tex kräkas magslem, skaka och svettas... Men juste, jag har ju inte ätit något sedan lunch igår... Bara mitt eget fel. Livet är hårdare för vissa. Jag kan inte pås...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 | 19 | 20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
|||||||||
|