Ska man skratta eller gråta över livet? Gråta, för att varenda jävel i den här världen är sjuka i huvudet? Eller skratta, för att man faktiskt kan hitta ljusglimtar då och då? Har tänkt mycket på vad min och din mening är.. Vad ska du bli? Vad ska jag bli? Eller är vi båda bara någon sorts utfyllnad som "högre uppsatta" kan driva till vansinne?

Man blir kastad hit och dit, fram och tillbaka. Både kroppsligt och psykiskt. Men. Hur ofta får man höra: Bra gjort! Eller: Vad glada vi är för att du ställer upp för oss!

Va?

Inte många gånger i livet. Vi går förbi varandra som om vi vore luft.

Jag är trasig. Och det är inte mitt fel.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Pulsen ökar, tankar snurrar, magen grinar. Gråten finns i halsen och huvudet kämpar för att hålla tillbaka. Jag är älskad. Jag har fantastiska vänner och en helt underbar sambo. Men jag är ensam. Så fort jag inte är i sällskap av någon, bö...

Det här med att man gick från arbetslös med något ströjobb hit och dit, till att jobbar 12 dagar o vara ledig två. Jobba 12, ledig 2 osv. Det är fanimej svinjobbigt och påftestande fram tills det att lönen kommer. Jag har haft tur faktiskt, som fic...

Att vara tjej suger verkligen. För mig i alla fall. Igår mådde jag dåligt på jobbet. Illamående och kallsvettig for jag hem med eventuell kräksjuka i tankarna. Inte kunde jag äta och knappt röra mig. Hela kroppen värkte. Tillslut kräks jag inälvorna ...

"Livet" tar ut sin rätt på kropp och sinne. Psyket härjar och kroppen säger ifrån. Att tex kräkas magslem, skaka och svettas... Men juste, jag har ju inte ätit något sedan lunch igår... Bara mitt eget fel. Livet är hårdare för vissa. Jag kan inte pås...

Idag är en sådan dag jag känner mig som skräp. Skräp. Jag känner mig ovälkommen, oälskad och är inte nöjd över något. Men, jag är ju det? Jag har en fantastisk flickvän som uppskattar mig i ur och skur. Och lika fina vänner. Jag har ett (eller flera ...