har så mycket kärlek inom mig som jag bara vill kasta på folk. Kramas, skratta och må bra. Men mitt förflutna kommer alltid ikapp, och sätter ett rejält stopp. Gömmer mig helst för folk för minst risk att bli sårad. Igen. O igen... Dock går dagarna och jag jobbar med detta varje dag. Det kommer ta lång tid då min väg dit jag vill komma inte ens halverats. Men jag är på väg, och är otroligt stolt över mig själv som tagit mig hit jag är idag. Man behöver få kärlek för att våga ge kärlek ibland.
Människor är monster. Det finns dock några stjärnor här i världen som tar plats i mitt liv!