Jag kan verkligen inte acceptera det här som pågår just nu. Jag är inte längre en stolt svensk! Tyvärr har Sverige blivit ett land av rasister ( i stora drag). Det är så hemskt, och jag fattar verkligen inte hur vissa tänker. Vad jag funderar över är om dem är sjuka i huvudet. Om dem hade suttit i samma sits som invandrare gör nu, hade dem definitivt inte velat ha sitt enda tak över huvudet uppeldat eller sin familjemedlem nedslagen i hopp om att få hjälp. Men samtidigt så vet inte Jag riktigt vad jag ska göra... Jag vill hjälpa, men vad har jag att hjälpa dem med?

Kan inte heller acceptera föräldrar som lever sina egna drömmar genom sina barn. Det är så förbannat själviskt! Jag har lite erfarenhet av det själv, då en familjemedlem till mig berättade att jag inte fick sluta rida, även om jag vid det tillfället verkligen behövde en paus. Jag mådde väldigt psykiskt dåligt under den tiden, och orkade inte med ett "vanligt" liv då. Så jag ville dra ner på alla måsten ett tag och därför började jag med hästarna. Dem var liksom inte prio just då. NU däremot så är jag otroligt glad att jag har dem. Men nu bestämmer jag själv hur jag vill ha det. Det tog bara 18 år. Jag är fortfarande ledsen och arg över detta, men ju starkare jag blir ju mindre betyder detta.
En sak till jag tänkt på angående föräldrar är sådana föräldrar som lämnar bort sina barn för att arbeta. Ja självklart måste man jobba och tjäna pengar, men att ha ett eller flera barn som man lämnar bort till barnvakt flera gånger i veckan, utöver dagistiden varje dag, är också väldigt själviskt. Utifrån ser det ut som om du älskar ditt jobb mer än ditt barn. Jag är helt säker på att det går att hitta andra jobb med bättre tider. Kanske lite mindre i lön, men tiden med era barn kommer ni ALDRIG få tillbaka. Personligen har jag haft väldigt lite tid med mina föräldrar. Jag minns liksom inte mycket från mina päron under den tiden jag bodde hemma. Vilket jag hade önskat. Jag hade även önskat en bättre kontakt med mina föräldrar än vad jag har. Jag är otroligt tacksam över att de arbetat superhårt för att ge mig en bra start på livet. Men i och med det så saknar jag lite "mamma, pappa - dotter" gemenskap. Ge tid till era barn, de kommer tacka er en dag. Och glöm inte att ju äldre barnen blir, ju mindre tid kan du ge dem. Ösa kärlek!!!

Kan inte heller acceptera vissa djurägare. Vad har man en hund till, en häst till eller kor till? Personligen har jag min hund och hästar för att jag tycker det är KUL. Och jag har tid, energi och kunskap till att äga djur. Att ge hunden/hästen bra mat och god träning är ROLIGT och inte bara "jobbigt" "tråkigt" "ett måste". Många förstår inte detta. Djur kräver otroligt mycket tid av sin ägare. Och pengar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska man skratta eller gråta över livet? Gråta, för att varenda jävel i den här världen är sjuka i huvudet? Eller skratta, för att man faktiskt kan hitta ljusglimtar då och då? Har tänkt mycket på vad min och din mening är.. Vad ska du bli? Vad ska ja...

Pulsen ökar, tankar snurrar, magen grinar. Gråten finns i halsen och huvudet kämpar för att hålla tillbaka. Jag är älskad. Jag har fantastiska vänner och en helt underbar sambo. Men jag är ensam. Så fort jag inte är i sällskap av någon, bö...

Det här med att man gick från arbetslös med något ströjobb hit och dit, till att jobbar 12 dagar o vara ledig två. Jobba 12, ledig 2 osv. Det är fanimej svinjobbigt och påftestande fram tills det att lönen kommer. Jag har haft tur faktiskt, som fic...

Att vara tjej suger verkligen. För mig i alla fall. Igår mådde jag dåligt på jobbet. Illamående och kallsvettig for jag hem med eventuell kräksjuka i tankarna. Inte kunde jag äta och knappt röra mig. Hela kroppen värkte. Tillslut kräks jag inälvorna ...

"Livet" tar ut sin rätt på kropp och sinne. Psyket härjar och kroppen säger ifrån. Att tex kräkas magslem, skaka och svettas... Men juste, jag har ju inte ätit något sedan lunch igår... Bara mitt eget fel. Livet är hårdare för vissa. Jag kan inte pås...