Att vara tjej suger verkligen. För mig i alla fall. Igår mådde jag dåligt på jobbet. Illamående och kallsvettig for jag hem med eventuell kräksjuka i tankarna. Inte kunde jag äta och knappt röra mig. Hela kroppen värkte. Tillslut kräks jag inälvorna ur mig (långt ifrån, men just då kändes det så...). Likblek, frysande och svettig på samma gång känner jag av mensvärken. Idag är jag hemma på grund av igår. Hela förmiddagen har jag mått illa, inte kunnat äta och varit nära på att kräkas igen. Det brinner och spänner i min mage och min rygg. Jag kan verkligen inte förstå hur människor kan skratta åt dessa problem? Vi tjejer går igenom sånt här, vissa har värre än andra förstås, för att kunna föda barn. Vi måste vara hemma från arbete på grund av mensvärk/PMS, vi mår dåligt när vi är gravida osv osv. För att jag personligen ska kunna bli av med detta helvete så behöver jag köpa medicin för flera hundra kronor i månaden, vilket motsvarar ungefär dem pengarna jag tjänar in under en dag på mitt jobb. Det är 50/50 egentligen, MEN att jag måste BETALA för kunna må bra. Det är egentligen helt sjukt. Killar har inte mens eller något annat överlag som de behöver lida av och kosta pengar på varje månad som tjejer har. VARFÖR är inte preventivmedel och mensskydd gratis? Dessutom fick jag idag reda på att jag inte är utav intresse på ett jobb jag sökt för att jag är TJEJ och inte kille. Jämställd samhälle BLA BLA BLA!!!! Skitsnack.

Så, jag mår sämre än andra för att jag är tjej, jag fick inte ett jobb för att jag är tjej och är fattigare än andra för att jag är tjej.

Idioti. Vi lever i 2016 och samhället har inte gjort något åt detta än. Skandal om jag får bestämma.

"Livet" tar ut sin rätt på kropp och sinne. Psyket härjar och kroppen säger ifrån. Att tex kräkas magslem, skaka och svettas... Men juste, jag har ju inte ätit något sedan lunch igår... Bara mitt eget fel. Livet är hårdare för vissa. Jag kan inte påstå att jag har haft det lättare eller svårare än någon annan här i livet. Men jag kan faktiskt påstå att mitt psyke är inte som ditt psyke. Jag ältar och överanalyserar ALLT. Att någon flyttat på min stekpanna eller min favvomugg till något annat ställe ser i mitt huvud ut som att de vill få bort mig. Kasta ut mig. Är det så? Definitivt inte! Mitt psyke är svagt. Minsta lilla ser jag som ett hot. Det förstör så mycket, så vad ni än gör. Gör allt ni kan för att inte hamna i dessa tankar. Om ni har hamnat här, använd inte destruktivt beteende. Låt bli det. Ta hjälp istället! Det kan vara mer smärtsamt till en början, men i slutändan kommer du tacka dig själv.