Idag har Kerub åkt till en ev. Ny ägare. Om två veckor blir det besiktning och Jennika, som hon heter, ville ha honom hemma hos sig dessa två veckor. Det säger inte jag emot! Och önskar dem ett stort lycka till och hoppas de kommer ha superkul ihop!

Queen är 9 veckor gammal och har redan gjort sig hemmastadd. Hon är en ascool tjej som är lydig, nyfiken, otroligt glad och kärleksfull. Precis vad jag behövde tillsätta i mitt liv. Med en hund känner man sig aldrig ensam helt enkelt. Och man kommer liksom inte till de där värsta depressiva timmarna om man har annat att tänka på! Och Queen tänker jag lika mycket på som jag tänker på Emelie. Typ. Djur är en investering!!!! Om man har kärlek och uppmärksamhet att ge dem.

Gymmet och dess träning som detta innebär skriker hatkärlek. Jag älskar att träna! För att jag mår bra av det, jag på motivation att äta hälsosamt, jag älskar träningsvärken som säger "Fyfan vad du har varit duktig Felicia!". MEN. The big "men". Jag hatar verkligen att ta mig dit. Jag hatar att det är så förbannat dyrt. Hur svårt kan det vara att köpa ett hopprep på rusta och fylla hinkar med grus och köra själv hemma? Väldigt svårt tydligen.

Idag har jag trotsat mitt hat (och min ekonomi) och gymmat på fina form visborg. Längtar till imorgon då träningsvärken kommer!! Och så kommer valpisen imorgon också såklart men det är en annan femma.

Jag mår bättre nu. Det förflutna ligger bakom mig av en anledning. Vill aldrig mer se det. ALDRIG. Jag blickar framåt och lämnar det bakom mig.

Härliga fredag. Myst runt mest hela dagen - dressyrträning för Jan-Ove Olsson med Keruben, som gick sviiiinbra. Jan-Ove är sjukt bra alltså. Har ridit för honom i flera år och inte åkt hem efter en lektion som missnöjd. Aldrig! Sen hem och duscha för att åka till stan och äta middag med min pappa och min lillebror silas. Vi gick till Brooklyn Burgers på stora torget, supergott! Sen hem till valparna och mysa med dem. Min fina Queen kommer på tisdag! Längtar så innerligt.

Jag mår bara idag!

Ja som sagt - dagarna går och troligtvis blir som lättare att ta sig igenom. Idag har varit en ganska bra dag. Jobb och massa mys. Promenad med fina rottweilern Viking i 1,5 timme??

Sen kommer jag hem till 10 rosor, mat på bordet och en fin kärleksfull flickvän. Hon är finast i hela världen?

Det är okej att bli avundsjuka nu.

Personligen så kan jag inte sätta mål för mig själv. Eller nja, mindre och ganska löjliga mål klarar jag av att bygga upp. Mina mål är exempelvis att jag ska må bra. Och för att må bra behöver jag ta hand om min kropp och mitt sinne. Hur då?
- Motionera. Motion ger mig motivation och en bättre hälsa. Jag känner till och med mindre sug av sötsaker när jag motionerar regelbundet. DÄR har vi mitt mål. Jag kommer bli piggare och gladare samt känna mig snyggare av att bli lite mindre runt magen.
Att jag skulle sätta ett mål att exempelvis klara 80kg bänkpress ger mig absolut ingen motivation. Vad ska jag kunna det för??
Det jobbiga med mig (eller kanske det roliga?) är att jag letar anledningar i allting. Så att köra bänkpress ger mig ingenting jag vill ha. Men att göra situps och stå i planka ger mig starkare magmuskler och bättre hållning... Som är bra inför ridningen!

Med hästarna har jag aldrig haft definitiva mål heller. Oftast har jag börjat rida en häst som kanske inte är fullt utbildad eller helt musklad vid tillfället. Då har mitt mål varit att stärka och utbilda för lång hållbarhet. Sen att jag tycker det är roligt att tävla är en annan sak. Nervositeten och glädjen av att ha tagit mig och hästen så pass långt att vi kan tävla och klättra i klasserna. Men då har inte förstapriset varit det allra viktigaste heller. Viss vill man visa vad man kan inför andra och få lite bekräftelse. Men ju äldre jag blir desto mer gör jag det för att jag tycker det är roligt. Och bekräftelse av andra får man mer av när man visar hur långt man tagit fram hästen. En glad, välmusklad och välmående häst drar fler blickar till sig än en häst som galopperat runt tävlingsbanan med bakåtstrukna öron.

Hur sätter ni mål? Sätter ni mål för andras skull eller för eran egen skull? Och för vems vinning? Jag hoppas verkligen att ni gör det för er egen skull.

Denna bilden tycker jag är lite kul, den stämmer in väldigt bra på mig. Haha. Men jag ser inte det som något negativt. Mat är så jävla viktigt! Men motivationen för att äta hälsosamt och regelbundet bör ju finnas där också..

har så mycket kärlek inom mig som jag bara vill kasta på folk. Kramas, skratta och må bra. Men mitt förflutna kommer alltid ikapp, och sätter ett rejält stopp. Gömmer mig helst för folk för minst risk att bli sårad. Igen. O igen... Dock går dagarna och jag jobbar med detta varje dag. Det kommer ta lång tid då min väg dit jag vill komma inte ens halverats. Men jag är på väg, och är otroligt stolt över mig själv som tagit mig hit jag är idag. Man behöver få kärlek för att våga ge kärlek ibland.
Människor är monster. Det finns dock några stjärnor här i världen som tar plats i mitt liv!