Jobbar på på mitt vikariat tom fredag nästa vecka. Att jobba med så mycket människor och barn i sin omgivning gör mig så himla trött. Känner mig helt urblåst ur skallen efter några timmar på skolan. Det är kul!! Det är inte det. Jag är inte alls van vid detta tempo. Gå upp tidigt. Vara fokuserad hela dagen. Hämta hunden. Laga mat. Ja. Det blir så mycket mer än vad det varit den senaste tiden. Men jag gillar det.

Det enda jag kan tycka är jobbigt, är att jag verkligen inte har energin till att vara munter när jag kommer hem. Jag beundrar er som jobbat 8 timmar och kommer hem med ett leende på läpparna och energi kvar i kroppen. Jag avundar er verkligen.

Jag ältar på med mina missnöjda tankar om mig själv såhär som vanligt på hösten... Min mage växer och jag börjar känna mig obekväm i kläder igen. Jag som tänkte börja simma 2 gånger i veckan här i Roma nu när Chicago fick åka hem på vintervila... Och så stänger dom romabadet! Fy. Där försvann den lilla lust jag skrapat ihop. Nu kan jag i alla fall gå längre promenader med hunden då hon växt till sig lite. Hon är lite tjock (jag med) dessutom så ska hon och jag ska försöka motionera lite mer nu än vad vi gjort tidigare. Jag är inte tjock. Men fortsätter jag såhär kommer jag inom kort ha livshotande fetma. Enligt BMI. Dags att springa av sig fläsket Felicia!!! Dö tänker jag jag verkligen inte göra på ett bra jävla tag.

Livet rullar verkligen på när man får mycket arbete tilldelat sig. Har ni vik fram till jullovet! Det är ju egentligen inte så långe, men ser definitivt fram emot lönen i januari så att säga! Kärlek från familj och vänner. Jag mår bra nu!

Usch och fy för folk. Folk som inte sätter sina barn främst. Usch för folk som är så olidligt ointelligenta att dom inte fattar hur en ny vän, sambo, kärlek... Kan skada dem i hens omgivning. Fyyy för folk som är överdrivet själviska. Folk som skadar deras djur. Folk som inte tar hänsyn. Folk som skadar andra medvetet. Folk som gnäller över andra, för sådant som denne inte ens klarar av själv. FY FAN FÖR FOLK. Vill flytta till en öde ö. Eller åtminstone långt ut i skogen så jag bara kan träffa dem jag tycker om och andra folk när jag VERKLIGEN behöver det. Hu. Tyck synd om mig som måste bo i detta samhälle, som inte utvecklas. Utan bara blir mer och mer invecklat. Prata med varandra förfan. Kommunicera. Vi är rasister hela högen! Eller? Alla rasister, homofober med flera kan dra åt helvete. Jag kan verkligen inte förstå vart världen och framförallt FOLKET är på väg. Fy fan för folk.

Tack för mig.

Som sagt - Vips! Så har oändligt långa dagar utan påhittiga upptåg förvandlats till icke sofflata dagar. Fastlandsresan med Emelie var verkligen välbehövd för att fylla på energin lite. Och både innan och efter resan har jag haft ganska mycket jobb inom vikariepoolen! Hela denna vecka är uppbokad och likaså massor av sådant som liksom inte hör till betalt arbete. Typ som att köpa hundbur, köra syrran på träning med hästen (man har ju värsta dragbilen nu!!), köra gamla bilen till nya ägarna och massor av annat.

Jag gillar sånt här, när man liksom uppskattar om man får en halvtimme i soffan om dagen typ. Det är inte riktigt JAG att inta soffläge dag ut och dag in som det nu varit ett bra tag (alldeles för länge). Nu är det bara att hålla tummarna för att detta håller i sig ?

Chicago har idag blivit skjutsad hem till gården i burs för lite vintervila, så kommer vi ta upp träningen igen i vår någon gång! När beror liksom lite på väderleken... Marken hemma hos oss håller inte om det är för blött i marken. Tyvärr.

Ska bli så skönt att få "fly" iväg en helg och slippa tänka på måsten och sånt stressande skit. Bara jag och min kärlek. Perfekt.

Bilen har anlänt och queens saker är packade för plastmormor och plastfarfar.

Mår bra helt enkelt. Tack och hej!

Många frågar mig vad man ska välja för program på gymnasiet. Lillasyster är 9:onde klassare och likaså de flesta av hennes vänner. Oroliga mammor och lite för självsäkra ungdomar.

Vad vet jag? Jag kan inte säga om han/hon orkar plugga samhäll/NV/ekonomi eller liknande, då det är så stor skillnad på uppgifter och på antal hemuppgifter. Jag fick en chock när jag gick ifrån gammalt högstadie och betygsystem till nytt betygssystem och program. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Även om jag inte hade särskilt svårt för skolan i högstadiet så fick jag verkligen kämpa mer än vad jag klarade av i gymnasiet. Andra saker spelar också in såklart... Hur är det hemma? Hur man mår och vad man har för umgänge under tiden. Jag hamnade lite fel måste jag säga. Skapade inte de bästa förutsättningarna för mig själv. Men hur skulle jag kunna förutse det när jag var 15 år ung? Visste knappt hur världen såg ut vid den åldern.

Vad vet jag, om din son eller dotter kommer välja rätt. Jag ångrar mitt val, men det betyder inte att han eller hon kommer göra det. Skulle jag ge tips, så skulle det vara att välja en yrkesförberedande linje, som du kan få jobb igenom efter du tagit studenten. För mig blev samhäll FÖR bred, eftersom jag hade ungefär 0% lust att plugga vidare. Så för MIG hade det bästa varit att välja ett yrke som jag kan tänka mig att syssla med ett tag, för att kunna jobba och tjäna pengar själv efter gymnasiet, och under tiden kunde känna efter och tänka på vad jag verkligen vill göra resten av livet.
Men nu sitter jag här och har 3-4 olika timanställningar och får knappt ihop till hyra.
Men vad vet jag.

Nja, det vet jag inte om jag kan kalla det. Dagarna går. Inget särskilt meningsfullt händer mer än det vanliga. Ont om jobb och likaså ont om saker att göra om dagarna. Grått och tråkigt är det. Men min lilla corolla är troligtvis såld och en ny dragbil är på ingång! Om glädjen inte kommer naturligt så får man väl köpa sig lite lycka! Hehe. Som pepparkakor ungefär. Det är också glädje. Längtar efter juletider som lyser upp både trädgård och vardagsrum. Glada miner och mycket mat. Nu är det bara blött och grått och tråkigt. Tur jag har min fina flickvän och min hund. Utan dem hade vardagen inte varit så bra som den är.

Hösten är här och likaså dess depressioner som kommer därtill. Dagarna går och motivationen kan man ibland hitta bakom nått hörn, innan den försvinner igen.
Jag har klarat alla prov till BE och får därmed köra själv nu!! ÄNTLIGEN!
Men den motivationen var den enda kändes det som... Nu är jag helt slut och hittar inte motivationen någonstans... Jag jobbar på och sliter för att få vardagen ska gå ihop. När man gör detta så uppskattas dem små, små ljusa stunder otroligt mycket mer! Tack för allt jag får.