Eller, dagen har varit bra hittills faktiskt. Först möte på arbetsförmedlingen och sen några timmar i stallet. Båda hästarna var jätteduktiga och det var roligt. Men ändå så känner jag mig ensam, deppig och värdelös. Vad händer med mig? Är det medicinen mot depressionen som kanske inte är tillräckligt stark längre? Jag vet ingenting, som vanligt.

Jag tycker (och har sett!!!) att det är alldeles för mycket tävlingsnerver bland ryttare och hästar. Nervösa ryttare som gör hästarna ännu mer nervösa än dem var innan ryttaren kom i närheten. Lugn ryttare ger lugn häst. Eller lugnare häst åtminstone. Hästar har ju personligheter precis som människor, vissa är mer stressade än andra i vanliga fall. Men poängen med detta inlägg är att i och med denna nervositet bland ryttare och hästar är att hästarna åker ut för det värst. Hästar har ett speciellt minne, de liksom associerar saker. Har de råkat ut för att deras ryttare slagit dem eller blivit arga på dem i tävlingssammanhang, så kommer deras spänning bli ännu värre än ekipagets senaste gång på tävlingsbanan. Djurälskare som jag är nu för tiden, så gör det väldigt ont i hjärtat när jag ser dessa händelser. Sluta upp!

Här är i alla fall en bra länk att läsa igenom, för att träna sig själv (och därmed också hästen) till att lugna av och bli stabilare i både kropp och knopp. Läs igenom! Kan vara bra för alla... Inte bara hästfolk. http://www.equevent.se/for-basta-prestation/

Detta är min treåring Chicago. Han är tre år! Och just inriden i princip. Han är en lite nervös kille, men han gör alltid som jag säger ändå om jag inte pressar honom. Lugnt och metodiskt tar vi oss utanför den bekväma arean. Och han älskar det! Han är en stor nallebjörn den där killen.

http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=918222

inte jag alltså, men min hästar idag! Chicago, 3 år gick på sin första skogstur någonsin idag. Själv dessutom. Och han var superduktig! Rädd men ändå väldigt glad och framåt. Vill helst inte bara skritta ;-) Även kerub som fick lite styrkepass på en vall där gräset fått växa högt. I början var det racerfart, men efter några varv i galopp lugnade han sig. Han är pigg och väldigt framåt. Gillar att jobba. Det är så kul att jag kan kräva mer och mer av honom för varje dag, och han blir bättre för varje dag! Otroligt kul häst att jobba med. Nöjd över dagen! Imorgon blir det att provjobba på nytt jobb. Önska mig lycka till! Hehe. Ska nog gå bra. Hoppas jag... Snart är det tack och godnatt efter en skön dag.
Tack o hej

Hola.
Har varit på tatueringsstudion idag och smyckat kroppen lite. Härligt! I love it. Två planerade och en spontanare vart det ? Hehe, sån är jag! En sol på högra låret, en måne på andra och en pussmun med dödskalle på stjärten. (Pussmunnen var en spontan). Har ännu lite kvar som skall fixas på månen - vill ha dit lite skuggningar aka moln och stjärnor. De ska föreställa "natt o dag" vilket speglar mitt dagliga humör. Liknande bipolär sjukdom. Har troligtvis inte denna diagnos men vissa dagar går humöret på högvarv, både upp och ner. Så jag tänkte förbildliga det på min kropp och faktiskt vara stolt över detta. Kram!

Mina finingar är ännu lite röda och svullna, men det ska vara bättre imorgon.

Dag ut och dag in, har jag den där magkänslan av tvivel. Tvivel på mig själv och mina prestationer.
Jag har i hela mitt liv lidit av prestationsångest. Och enligt mig, inte en nådig sådan. Kontrollbehov och prestationsångest. Är något jag numer helst vill undvika. Jag vill göra allt jag kan för mig själv och för min familj o vänner. Hästar, hundar mm. Planerar dagar i punkt och pricka för att få en känsla av kontroll. Jag VILL alldeles för mycket och blir därmed jäkligt besviken varje gång det går dåligt. Eller inte ens det... Bara inte helt perfekt. Nu är det mycket på gång i mitt liv. Ev. nytt jobb, hundvalp på g, drömmar och tankar. Detta är mycket för MIG. Jag vill ha fullständig kontroll och därmed veta EXAKT när jag jobbar, när jag slutar, när jag ska rida, när jag ska promenera hunden, när jag ska laga mat och vad jag ska äta. Helst för flera månader framåt. Helst igår. Men, nu vet jag inte det och det ger mig en känsla av stress. Ångest. Illamående. Tankarna snurrar om allt och ingenting. Alldeles för mycket. Jag vill ha ett lugn i vardagen. Inte ett oaktivt liv. Helst ska jag ha mycket att göra... Men då veta exakt vad jag gör och hur jag ska göra det. DET gör mig lugn.
Att ha min fina sambo vid min sida varje dag hjälper till, mycket. Även två ståtliga herrar i stallet som ALLTID välkomnar en med flertalet gnäggningar, och som alltid finns där. Det är det stadiga i mitt liv just nu. Inte mycket för världen egentligen, men otroligt viktigt för mig. Ibland undrar jag om jag lider av någon typ av diagnos... Aspergers syndrom? Ser dagliga likheter i mig själv till detta. Eller överdriver jag? Jag vet inte. Jag vet ingenting. Dag ut och dag in.

Detta är Kerub. Han är född 2008 och är utav en fin modell på häst med MYCKET utstrålning! Han är inte så stor, han mäter dryga 160cm i manken. Kerub har superfina gångarter och lämpar sig därför framför allt till dressyr, och kommer kunna klättra mycket i klasserna där. Han har inte hoppat mycket de senaste 3 åren, så ägarens intresse börjat ta slut redan då. Men han tycker hoppning är roligt och kan enkelt ta sig igenom lättare klasser på tävlingsbanorna. Arbetsvillig. Han är en genomsnäll häst som älskar uppmärksamhet och gos. Han är också en glad och vaken häst! Hör av er till mig med tips eller för mer info 0762567080

Filmer kommer ploppa upp efter hand.

Hej på er

Jag har valt att starta upp en blogg där jag kan skriva om allt och lite till. Skriva av mig helt enkelt. Känslor, hästar, arbete är några saker ni lär få läsa en hel del om!