Dag ut och dag in, har jag den där magkänslan av tvivel. Tvivel på mig själv och mina prestationer.
Jag har i hela mitt liv lidit av prestationsångest. Och enligt mig, inte en nådig sådan. Kontrollbehov och prestationsångest. Är något jag numer helst vill undvika. Jag vill göra allt jag kan för mig själv och för min familj o vänner. Hästar, hundar mm. Planerar dagar i punkt och pricka för att få en känsla av kontroll. Jag VILL alldeles för mycket och blir därmed jäkligt besviken varje gång det går dåligt. Eller inte ens det... Bara inte helt perfekt. Nu är det mycket på gång i mitt liv. Ev. nytt jobb, hundvalp på g, drömmar och tankar. Detta är mycket för MIG. Jag vill ha fullständig kontroll och därmed veta EXAKT när jag jobbar, när jag slutar, när jag ska rida, när jag ska promenera hunden, när jag ska laga mat och vad jag ska äta. Helst för flera månader framåt. Helst igår. Men, nu vet jag inte det och det ger mig en känsla av stress. Ångest. Illamående. Tankarna snurrar om allt och ingenting. Alldeles för mycket. Jag vill ha ett lugn i vardagen. Inte ett oaktivt liv. Helst ska jag ha mycket att göra... Men då veta exakt vad jag gör och hur jag ska göra det. DET gör mig lugn.
Att ha min fina sambo vid min sida varje dag hjälper till, mycket. Även två ståtliga herrar i stallet som ALLTID välkomnar en med flertalet gnäggningar, och som alltid finns där. Det är det stadiga i mitt liv just nu. Inte mycket för världen egentligen, men otroligt viktigt för mig. Ibland undrar jag om jag lider av någon typ av diagnos... Aspergers syndrom? Ser dagliga likheter i mig själv till detta. Eller överdriver jag? Jag vet inte. Jag vet ingenting. Dag ut och dag in.