"Livet" tar ut sin rätt på kropp och sinne. Psyket härjar och kroppen säger ifrån. Att tex kräkas magslem, skaka och svettas... Men juste, jag har ju inte ätit något sedan lunch igår... Bara mitt eget fel. Livet är hårdare för vissa. Jag kan inte påstå att jag har haft det lättare eller svårare än någon annan här i livet. Men jag kan faktiskt påstå att mitt psyke är inte som ditt psyke. Jag ältar och överanalyserar ALLT. Att någon flyttat på min stekpanna eller min favvomugg till något annat ställe ser i mitt huvud ut som att de vill få bort mig. Kasta ut mig. Är det så? Definitivt inte! Mitt psyke är svagt. Minsta lilla ser jag som ett hot. Det förstör så mycket, så vad ni än gör. Gör allt ni kan för att inte hamna i dessa tankar. Om ni har hamnat här, använd inte destruktivt beteende. Låt bli det. Ta hjälp istället! Det kan vara mer smärtsamt till en början, men i slutändan kommer du tacka dig själv.